Vänner tills DÖDEN skiljer oss åt.
Ja, såhär på tal om och dö, som Johanna nämnde, så kommer jag även att tänka på dödshoppet. Världens roligaste grej som hade kunnat sluta med..ja, döden. Eller okej lite får man väl överdriva. Men hursom så kommer jag och Johanna i full fart på våra rosa cyklar runt hörnet på baksian av Konsum. Vi kör lite mitt i vägen och helt pllötsligt kommer en bil upp framför oss. Jag, som åker först, kör in ganska snabbt mot sidan men råkar köra in med mitt bakhjul i Johannas framhjul. Båda cyklarna börjar typ vobbla och Johanna hoppar av sin cykel (därav "dödshoppet") som sedan ramlar. Jag fastnar på nåt sätt i min cykel eller trampa eller något och drar sönder min flipflop ( nå värre hände det inte för mej). Johanna klarade sig då iaf utmärkt men hennes cykel fick nån liten skråma och började låta konstigt.
Min flipflop, som är runt 6 år och jätteful, är nu känd och jag slänger den aldrig. Vi har skrivit massa roligt som minnen och namn på den, plus skråman från dödshoppet.
Det här skrattar man ju åt än idag och jag kan inte fatta att vi fortfarande lever.. Eller det är ett under att Johanna fortfarande lever för jag utsatte ju henne för en annan dödsrelaterad sak två år tidigare. När vi var ute på äventyr och förföljde min fjortonårskärlek (inga kommentarer), så skulle vi tävla om en K-brunn. Båda ville med våra cyklar hinna först dit. Jag var en smula före och svänger in rakt framför Johanna som fastnar i mitt bakhjul och ramlar. Ungefär som vid dödshoppet, förutom att vid detta tillfälle var hon inte lika snabb och hann hoppa av utan ramlade med cykeln. Hon fick ett stort sår på handen och jag fick skuldkänslor. Sen dess tror jag aldrig vi tävlat på cyklarna om en K-brunn igen.
Så vi har många, ja massor av minnen tillsammans! Vet inte hur roligt de låter för er andra när man berättar dom, men jag lovar upplev dem själv och med Johanna så ska ni se att det blir roligare än kul! Vi har liksom lika humor också så vi vet vad vi skrattar åt och har kul åt.
Nej gud, nu får jag stoppa mig själv för jag börjar tänka på en massa minnen här. Ska gå och se på Project Runway nu. God natt allihopa, imorn drar vi till Borlänge så vem vet, det kanske händer nåt kul vi vill dela med oss av. // Lojs.
Laddar upp en bild på min fula flipflop, dock var fotot taget innan vi hann klottra så fint på den, men man ser skråman där på kanten en bit från min tumme. Laddar även upp en bild på dödsbrunnen som Johanna skrev om i förra inlägget.
Min flipflop, som är runt 6 år och jätteful, är nu känd och jag slänger den aldrig. Vi har skrivit massa roligt som minnen och namn på den, plus skråman från dödshoppet.
Det här skrattar man ju åt än idag och jag kan inte fatta att vi fortfarande lever.. Eller det är ett under att Johanna fortfarande lever för jag utsatte ju henne för en annan dödsrelaterad sak två år tidigare. När vi var ute på äventyr och förföljde min fjortonårskärlek (inga kommentarer), så skulle vi tävla om en K-brunn. Båda ville med våra cyklar hinna först dit. Jag var en smula före och svänger in rakt framför Johanna som fastnar i mitt bakhjul och ramlar. Ungefär som vid dödshoppet, förutom att vid detta tillfälle var hon inte lika snabb och hann hoppa av utan ramlade med cykeln. Hon fick ett stort sår på handen och jag fick skuldkänslor. Sen dess tror jag aldrig vi tävlat på cyklarna om en K-brunn igen.
Så vi har många, ja massor av minnen tillsammans! Vet inte hur roligt de låter för er andra när man berättar dom, men jag lovar upplev dem själv och med Johanna så ska ni se att det blir roligare än kul! Vi har liksom lika humor också så vi vet vad vi skrattar åt och har kul åt.
Nej gud, nu får jag stoppa mig själv för jag börjar tänka på en massa minnen här. Ska gå och se på Project Runway nu. God natt allihopa, imorn drar vi till Borlänge så vem vet, det kanske händer nåt kul vi vill dela med oss av. // Lojs.
Laddar upp en bild på min fula flipflop, dock var fotot taget innan vi hann klottra så fint på den, men man ser skråman där på kanten en bit från min tumme. Laddar även upp en bild på dödsbrunnen som Johanna skrev om i förra inlägget.
Kommentarer
Trackback
